September

Nu har min inspiration återkommit! Fotandet och bloggandet har legat lite i lä ett tag, men nu har jag äntligen lust att ta tag i saker igen.
 
Igår skulle jag åka till min kära vän Ebba som bor i Trekanten. Det var lättare sagt än gjort. Min resa till Trekanten är en lång historia som slutade med att jag befann mig vilse mitt ute på den småländska vischan, öga mot öga med en flock får. Vilse på landet + krånglig mobil och tunn skinnjacka + kall vind är inga bra kombinationer. That's all I'm saying.
 
Väl hemma hos Ebba flödade idéerna. Jag såg fototillfällen i allt. En klase (säger man klase?) vitlök, en gammal tändsticksask och en ännu äldre skrivmaskin fick Annas kreativa hjärnhalva att gå på högvarv. Nästan gång jag besöker Ebster (förutsatt att jag lyckas ta mig dit) ska jag ställa upp ett stileben av hennes inredning!
 
Här är iallafall ett av resultaten från vårt fotoryck idag.
 
N I K O N  D 7 0 0 0  +  A F - S  5 0  /  1 . 4  G

Helgens planer

Gamla Bettan står på laddning och jag har lånat en reflexskärm. That's all I'm sayin'...

Girls night

Varför känns en rubrik så mycket mer tjusig om man skriver den på engelska?

Mina underbara flickor joinade mig här hemma i min crib under kvällen. Pizza, choklad och tjejsnack. Oh du heliga tjejsnack!

Esteter som de är hade de såklart med sig diverse växter (delvis från min trädgård) och sjöng luciasånger när de kom. Man kan ju inte annat än älska det.


Den hårda sanningen

Skolfoto idag. Gick runt med lockat hår och läppstift. Sällsynt förekommande fenomen på Anna Hansson.
 
Önskar att man hade sett ut såhär:
 
Men såg troligen ut såhär:
 
Detta är den hårda sanningen. Man blir helt enkelt inte bra på skolfoton.

Dom där esteterna igen...

Lite fancy-pants bilder från klassdagen. Dom är ju tjusiga, mina esteter.
 




Mehehe... HÄSTAR.
 

Ombre!

Tänkte att det var dags för lite förändring! Har ju varit helmörk i snart tre år nu, och idag tog jag äntligen tag i saken och färgade. Salongen där jag klippte mig var dyr som satan, men det var värt det. Stolen man satt i när håret tvättades var en goddamn MASSAGESTOL. Värt alla pengar i världen.
 



Låt engagemanget flöda

Lite blandat från veckan. Ungefär såhär pepp kan klassen vara på skolarbete om dagarna.
Robin kollar 9GAG, Penny är gömd under en tröja och brudarna är näst intill döda.
Men det kan också ske att alla är så pigga som på sista bilden. Men det är jävligt, jävligt ovanligt.


Hallongömmor till nykläckta esteter

Som den vänliga tvåa jag är har jag ju såklart bidragit till vårt försök att få ettorna att spy av alla kakor vi ska bjuda dem på som ett välkomnande till estet. Mitt bidrag kallas Hallongömmor, och alla vet ju att kakor bakas bäst under press. Okej, det är inte alls något välkänt fakta... Men i vilket fall så blev jag nyss klar med mitt verk, och väntar nu på att de ska svalna så att jag kan packa ihop dem. Ska bli spännande att se om jag kan frakta kakor till tre klasser på cykel imorgon. Den som lever får se. Så dö inte.
 

N I K O N  D 7 0 0 0  +  T A M R O N   17  -  5 0  F / 2 . 8

På den sista bilden har jag försökt ta ett sånt där sensuellt bett så att man ska se precis hur delikat kakan ser ut även inuti. Det blev mest bara smuligt.

Tisdagskväll

Nu kan man tänka sig att att skulle ha börjat falla på plats. Skolan har varit igång i två veckor, alla kvällsaktiviteter har börjat, så som de alltid gjort i september de senaste åtta åren. Vi får läxor och hemuppgifter i skolan, och jag lämnar allt till sista minuten, som jag alltid gjort. Sitter sent på kvällarna och kräver lite mer av mig själv, kräver högre prestation och kräver högre betyg. Som jag alltid gjort. Tänker att jag ska komma igång med träningen. Önskar att jag hade tiden och orken att ta mig till gymmet lika ofta som jag vet att jag borde. Svettas bort kalorierna, svettas bort den extra kakan jag inte borde ha ätit. Vill bygga muskler, vill bli stark och smal och slank och smidig och hälsosam. Stressar till friskis under min, väldigt sällsynta, lediga tid. Som jag alltid gjort. Man kan tänka sig att jag skulle tänka, känna och agera som jag alltid gjort. Men allt är inte som det var förr. Jag sitter fortfarande uppe och skriver skolarbete till sent på kvällarna, och jag stressar fortfarande iväg till friskis. Men jag har förändrats. Påverkats. Inte på något sätt som märks av någon annan. Men jag märker det. Jag märker att jag reagerar annorlunda, upplever annorlunda. Lever annorlunda. Den senaste tiden har jag uppäckt att jag är rädd för hur jag känner, för känslor gör allt så mycket mer komplicerat. Jag har upptäckt att det går att bli mer påverkad av något än jag någonsin kunde trott var möjligt. Jag har upptäckt hur lätt det är att vara i strid med sig själv, och att inte kunna svara på frågan "Varför?". Jag har upptäckt hur det känns att bli lite extra glad när man ser ett särskilt namn på skärmen, även om jag hatar mig själv för det. Fan vad klyschigt. Men det är så det är. Tyvärr. Och jag antar väl att jag tänker lite för mycket. Som jag alltid gjort.

Så vi möts igen...

Den här lille gynnaren har börjat bli riktigt hemmastadd i vår trädgård. Han har legat på gräsmattan och chillat två dagar i rad nu. Eftersom det inte är varje dag man får ett husrådjur tänkte jag att det är bäst att döpa honom. Jag är lite inne på Alfons.


RSS 2.0